En sång ur föreställningen Kvarteret Korpen. En sång om att överges av sina föräldrar. Smärtan att bli lämnad, utan sammanhang och kärlek. Men också en längtan efter något annat… Att stå rakt upp och ner och våga visa saknaden, sorgen… Att inte gömma undan det som gör mest ont.

Bara hästarna vet, BARA HÄSTARNA VET. Och bara hästtjejer vet, att bara hästar vet. Vet allt om stallet där allt är DRAMA. Ett drama om oändlig avundsjuka, oändligt ansvar, om kärlek som sträcker ut sig från flicka till häst, från livet till döden. Om den plats där drömmar finns och pengar tar slut.  Där vardagen blir till trygghet och ibland magi. Där rädsla inte får finnas men finns ändå. Där en tjej lär sig att sorg är priset för att älska. MIN KÄRA LILLA PONNY, är ett ljuddrama om allt det. Men mest av allt om kärlek. Den ömsinta, djupa kärlek som bara finns mellan en tonårstjej och en ponny.

Är det att vara granne bara en fråga om fysisk närhet, eller finns det en djupare, osynlig väv av samhörighet och avstånd?

I Arjeplog finns Sveriges djupaste sjö, Hornavan. Djupa sjöar har ofta gett upphov till myter om sjöodjur. Musikteaterns letade efter myter men kunde inte hitta något. Vi bestämde oss därför att skapa vår eget sjöodjur och vår egen myt som även kom att inkludera berättelsen om jätten Stallo hämtat från den samiska mytologin. Välkommen att se hur myten om Hornava skapas.

Diana och Elijah är två ungdomar från Malmö. Och precis som andra tonåringar före dem har de också sökt kärleken och funnit den. Det nykära paret involveras i en kort men intensiv relation. En relation som till sist brister. Diana kommer från en traditionell familj, från en annan etnisk och kulturell bakgrund, och vågade varken presentera Elijah för sin föräldrar eller öppna upp sig om sina rädslor för honom. Ett år senare möts våra huvudpersoner igen. På bron i Malmö där allting tog slut. Minnen och känslor från det förflutna, både bra och mindre bra, strömmar tillbaka ännu en gång och osäkerheterna väcks till liv igen. Är våra ungdomar mogna för ett nytt försök? Eller kommer rädslan återfå övertaget hos båda två igen?

Vad är det ens jag gör här? Denna vissna plats på vår jord, alldeles bortglömd. Elände råder och jag vill bara dansa, dansa ut all ånger. Här är ett dans klipp på några ungdomar som gör precis detta.

Två individer med två olika bakgrunder, omedvetna om varandras existens. En dag byter de blickar och de framkommer att de har mer gemensamt än vad de tror. Snarligen kommer en ny vänskap att börja byggas. Ostyrig lekfullhet svävar i luften och når de båda tjejerna. Följden blir en melodi av rörelse.

Jag ser dig, och du ser mig. Vi får ögonkontakt i en harmonisk melodi. Jag springer, känslan av att vara fri rusar genom kroppen. Ett samspel mellan två tjejer som inte använder ord utan rörelser för att uttrycka sig. Allt skapat av dem själva!

Déjà vu, något återkommande, något eller någon som påminner om den man redan sett. En välbekant känsla. En känsla av säkerhet av att få återuppleva. Sida vid sida med osäkerheten av att fastna i något som hela tiden upprepar sig… en gång till.

Hovsjö, Södertälje. Cleo och Eli har förälskat sig i varandra mitt under repetitionerna av musikteaterföreställningen Romeo och Julia. Deras kärlek möter motstånd av Cleos kusin som anser att Eli beblandar sig med fel sorts människor, dessutom kommer han från en dålig familj. Elis kompisar Alar och Raffe kan å sin sida inte fatta hur Eli kan ägna sig åt något så töntigt som att spela trumpet i en orkester och driver på om att han ska välja en helt annan väg tillsammans med dem. På premiärdagen ställs allt på sin spets när Cleos och Elis förhållande avslöjas för hennes familj. Samma kväll tar Eli ett beslut som får ofattbara konsekvenser. Precis som för Romeo och Julias i staden Verona händer både kärleken och tragiken i staden som är deras. Verona och Södertälje – två av alla platser på jorden där unga människor slits mellan kärlek och tillhörighet.

Ett gåtfullt ljusfenomen inträffar på en liten ort i Norrbotten där många drabbats hårt av höga elpriser. Några ungdomar kommer på idén att stjäla el med hjälp av en magisk Bärare. Samma kväll lamslås trakten och stora delar av landet av ett omfattande strömavbrott. På morgonen har strömmen kommit tillbaka, nu med oförklarligt hög effekt, samtidigt som flera barn och ungdomar uppges vara saknade. Vi följer Viktor, 11, under den aktuella natten och får korta glimtar från de försvunna ungdomarnas sista timmar. 

Vad formar ens personlighet? Är det platsen eller erfarenheterna som gjorts på den platsen?

Maryam är 17 år och bor i Södertälje. En vanlig dag träffar hon en dokumentärfilmare på stan som börjar följa hennes teatergrupp och deras flummiga dramapedagog. När det plötsligt kommer lite projektpengar från kommunen (för att stävja våldet och kriminaliteten) ska de äntligen få sätta upp en riktig pjäs. En regissör från Stockholm kopplas på och repetitionerna startar. Men vems tolkning av ungas verklighet i Södertälje är det som gestaltas?

Skolan är stängd, lektionerna bedrivs online. Klassen följer lärarens anvisningar på skärmen, får inte träffas. Sovrummet och sängen är elevernas arbetsmiljö. Mitt i en digital föreläsning kapas lektionen. En man får med sig klassen på att göra uppdrag och utmaningar. Första utmaningen är att ta en selfie på sig själv och ett gosedjur. Men vad är nästa steg… Klassen lockas ut till mannen som bor i sin bil i hamnen. Han har hittat lösningen och försöker få dem att anta nästa utmaning! Men vad är det han vill ha av dem?

Vad händer när skiljelinjen mellan barndom och tonår går rätt genom en vänskap, och trycks isär av pixlar? När en del av bästisar for ever-duon vill spela Minecraft i enhörningspyjamasar, och den andra bästisen vill sminka sig och öva TikTok-dans för att vinna influencern Erik Erikssons tävling och uppmärksamhet? Inget är mer självklart i Louise och Jessicas liv än deras vänskap. Ja, utom internet då.