CALS = Community art lab Sweden = 

Skenet

Ett gåtfullt ljusfenomen inträffar på en liten ort i Norrbotten där många drabbats hårt av höga elpriser. Några ungdomar kommer på idén att stjäla el med hjälp av en magisk Bärare. Samma kväll lamslås trakten och stora delar av landet av ett omfattande strömavbrott. På morgonen har strömmen kommit tillbaka, nu med oförklarligt hög effekt, samtidigt som flera barn och ungdomar uppges vara saknade. Vi följer Viktor, 11, under den aktuella natten och får korta glimtar från de försvunna ungdomarnas sista timmar. 

Filmen distribueras av FilmCentrum. Vill du använda dig av filmen i undervisning eller liknande kontakta Kjell Åhlund distribution@filmcentrum.se. Vid övriga frågor kontakta Harleen Kalkat retorik12345@gmail.com.

Medverkande

Skådespelare

Lilly Sundström
Egil Helamb
Emil Sundqvist
Alex Eriksson
Timo Lindbäck
Adelia Långdahl
Ellie Bäcklund
Tilda Lundberg
Hulda Asp
Hanne Ringman Skavik
Berfin Mutlu
Baran Mutlu
Noomi Nutti
Signe Callin
Molly Marklund
Alvin Lestander
Thomas Sundsten
Harleen Kalkat
Magnus Karlsson

Manus

Marianne Strand

Regi

Harleen Kalkat

A-foto

Julius Wadman

Klippning

Fredrik Ydhag

Ljudtekniker

Magnus Karlsson

Scenografi

Olga Yurasova

Ljuddesign och musik

Magnus Karlsson

Visuella effekter

4 Pause Production

Mask/Kostym/Scenografi

Petronella Edlund

Produktionsledning

Simone Pusch

Scripta

Petronella Edlund

Guvernant

Isadore Brommare

Allt-i-allo

Marielle Mvuanda Riström

Drönarfoto

Johan Fjellström

Teknik

Stefan Hencz

Processdokumentation

Kortfilmen Skenet skapades under 2023 genom ett samarbete mellan professionella
kulturskapare och barn och ungdomar från Arjeplog och Arvidsjaur.

Initiativet kom från Musikteatern i Arjeplog som just då förutom att samarbeta med CALS även var involverad i ett projekt genom Kulturskolan som syftade till att arbeta med unga från Arjeplog och Arvidsjaur. Harleen/Musikteatern kontaktade manusförfattaren Marianne Strand. Genom kontakter med barn och unga som deltagit i tidigare kulturprojekt kunde en projektgrupp sättas samman med deltagare från 11-21 år.

De inledande träffarna ägde rum på Zoom p.g.a. stora avstånd mellan deltagarnas hemorter. Det blev snart tydligt att de flesta ville göra en film och skräckgenren var det som väckte mest fascination. Samtalen kretsade kring traditionella föreställningar om övernaturliga väsen och lokala sägner, men också samtidsfrågor togs upp som klimatkris och rådande situation med skenande elpriser. Ur samtalen uppstod tanken på ett slags energivarelser som sätter människorna på prov.

När temat ringats in skrev Marianne ett synopsis som samtalsunderlag. Harleen träffade vid ett flertal tillfällen gruppen i Arjeplogs Medborgarhus för att pröva berättelsen genom läsning och improvisationsövningar. Ibland var Marianne också med. Genom en växelverkan mellan text och improvisation tog berättelsen form. Parallellt med detta arbete knöts fler roller till projektet. Filmteamet kom att bestå av Fredrik Ydehag, klippning och specialeffekter; Magnus Karlsson, ljudupptagning, ljuddesign och musik; Julius Wadman, A-foto; Petronella Edlund, scenografi, rekvisita, scripta; Simone Pusch, regiassistent; Marielle Riström, allt i allo och Isidore Brommare, guvernant.

Under hela processen hade Harleen och Marianne kontakt med Ung Scen Norr för att stämma av hur arbetet gick och vilka resurser som behövdes. Två av deltagarna, Emil, 21, och Lilly, 11, som hade bärande roller i storyn, besökte vid ett tillfälle Norrbottensteatern för en snabbkurs i sminkning och perukhantering. Med sitt stora intresse för mask och kostym utsågs Emil sedan till handledare för de övriga i gruppen.

  • Ungdomar sminkar varandra inför inspelning
  • Medskapare sminkas innan tagning
  • Unga medskapare i filmen Skenet
  • Inspelningsplats på stranden i filmproduktionen Skenet

Under våren gjorde Harleen och Marianne platsresearch och hittade – snön till trots –
lämpliga miljöer i Rapatjärn och Kurrokvejk utanför Arjeplog. Inspelningen ägde rum i juni 2023 under fem intensiva och rätt kalla dagar där barnen hade möjlighet att följa arbetet på nära håll och fick turas om att hålla i klappan. Dagarna avslutades med en strandpicknik i Rapatjärn, där slutscenen just spelats in. Det filmade materialet kompletterades dagen därpå med drönarbilder, tagna av fotograf Johan Fjellström.

Under klipp-processen har Fredrik via Zoom för gruppen visat delar ur filmen och
berättat om tankarna bakom klippningen och hur effekterna skapas. Den gemensamma
ambitionen har hela tiden varit att alla som medverkat ska synas i bild, vilket gjort att
filmen har blivit ganska lång, ca 25 minuter. Efter att filmen haft premiär den 10 februari under Arjeplogs filmfestival är tanken är att den ska skickas till fler festivaler under 2024, för att slutligen landa på CALS plattform.

Arbetet med Skenet har lett fram till ett nytt community art-projekt, som också det drivs genom CALS. Det är ett fördjupat arbete som också rör samtida folktro/trosföreställningar hos barn och unga, där deltagarnas egna berättelser står i centrum för olika uttryck, bland annat en scenkonstnärlig gestaltning. I processen medverkar, förutom Harleen Kalkat och Marianne Strand, konstnär och dansare Yessiqua Lövbrand, koreograf Linda Remahl och konstnären Jerry Salas, konstnär/keramiker Petronella Edlund och ljudtekniker/musiker/kompositör Magnus Karlsson. Planerat visningsställe för verken är Silvermuseet i Arjeplog, hösten 2024.

Resultat

En film som kan gå på festivaler och visas på CALS plattform. Att de unga tillsammans med ett professionellt team har fått vara med och skapa en film och lära sig om filmproduktion.

Lärdomar av projektet

Att jobba med ett professionellt team som vägleder de unga skapar struktur. Det gör det tryggare för deltagarna att öppna upp och dela med sig. Ett filmprojekt kräver bra organisation för att det ska bli ett kul och lärorikt projekt.

Utmaningar

  • Vädret innebar vissa svårigheter. Det var ännu snö några dagar innan inspelningen startade och utomhusscenerna innebar långa stunder av utomhusvistelse.
  • Det finns utmaningar i att arbeta med unga amatörer. Eftersom de gör detta på sin fritid kan man inte ställa samma krav som på professionella.
  • ”Alla får vara med”. För det första är det en utmaning att skapa en berättelse där mångas idéer och viljor måste enas, och det var en ny erfarenhet för Marianne (manusförfattaren). Sedan kan det vara svårt att hantera rollfördelningen när många är med. Alla är inte lika naturliga eller säkra framför kameran t.ex. och samtidigt ska alla känna sig inkluderade i en film som förväntas hålla hög nivå. Under klippningen kan delar av scener behöva tas bort, och det behöver motiveras på ett sätt som gör att deltagarna fortfarande känner att det är deras film.
  • Kort processtid. Vi kände att medskapandeprocessen blev lidande av att vi hade valt filmmediet som kräver ett tekniskt kunnande. Vi kände också att vi gärna haft mer tid för processen innan manuset skrevs. Fler möten IRL hade varit bra men gick inte att genomföra pga geografiskt avstånd.
  • Det var svårt ibland att få unga att koncentrera sig och inte skratta i laddade spelscener.

Metod

Medskapande är själva grunden i vårt communityarbete. Vi inom Musikteatern har en bred syn på vad medskapande innebär. För oss är det viktigt att deltagarna är med och tar fram materialet, som kan användas för att skapa både dokumentära och fiktiva berättelser. Det viktiga är att berättelsen speglar deltagarnas liv och deras tankar om verkligheten. Det är också viktigt att de unga ges chans att vara med och styra över det slutgiltiga resultatet.

Vi arbetar med mötet mellan professionella och amatörer för att skapa framåtrörelse för projekt, och för att de professionella kan stärka och ge nycklar och verktyg till de unga utövarna. De professionella får i retur kunskaper om de ungas samtida uttryck och verklighet.