En handelsresande online
Skolan är stängd, lektionerna bedrivs online. Klassen följer lärarens anvisningar på skärmen, får inte träffas. Sovrummet och sängen är elevernas arbetsmiljö. Mitt i en digital föreläsning kapas lektionen. En man får med sig klassen på att göra uppdrag och utmaningar. Första utmaningen är att ta en selfie på sig själv och ett gosedjur. Men vad är nästa steg... Klassen lockas ut till mannen som bor i sin bil i hamnen. Han har hittat lösningen och försöker få dem att anta nästa utmaning! Men vad är det han vill ha av dem?
Idén till En handelsresande online uppstod under pandemin, under ett samtal med några ur gruppen som gjorde sommarpraktik på CKC. Alla var då i åldern 16-19 år.
Vi pratade om skolan, att inte få träffa sina klasskamrater, att bli hemförlovad på obestämd tid, att logga in till lektionen från sängen.
Vi skruvade, vred och vände… Bilden av George Floyd kom upp: Att sitta ensam hemma och följa rapporteringen om misshandeln, mordet. En polisman sätter sitt knä i nacken på en svart man och dödar honom.
Vi pratade om hur det var att vara ensam i den stunden, när nyheten kom. Ett klick så kom nyheten, bilderna. Från amerikansk rapportering, på sociala medier, i chatten med vänner. Det var lätt att hoppa ur lektionen, vilja somna om, och slippa se mer av det vidriga men samtidigt inte kunna motstå att titta, följa det som hände. Försöka förstå.
Vi började spåna på uppslag, det värsta tänkbara, vad skulle det kunna vara?
Tänk om någon dök upp på skärmen, kapade en lektion och lanserade en självmordsapp, en möjlighet att få slippa alltsammans… Eller utnyttjade en skolklass för att ha som vittne till sitt eget självmord. Vi valde det senare alternativet. Men med en totalvändning i slutet av filmen: skolklassen som ombeds filma mannens självmord (när han ska köra sin bil ner i havet) lägger undan sina telefoner, slutar filma och hindrar honom från att ta sitt liv.
Nu efter pandemin är statistiken här; förskrivningen av antidepressiva, till unga mellan 15 och 25, har ökat med 30% under pandemin. Ensamheten var inte bara ett övergående fenomen som kunde tillskrivas pandemin. Många unga känner sig vara utan sammanhang, självmorden bland unga fortsätter att öka.
Inför filmningen ställde vi frågor till oss själva: hur kan vi arbeta med något som är så allvarligt, den ensamhet som uppstod när alla isolerades, det avstånd mellan människor som gör att en hel klass kan vilseledas att följa en galning på nätet.
Jag tror att det är samtalet, det oregisserade, med ensemblen som är nyckeln. Det samtalet som är vår gemensamma diskussion om hur vi kan gestalta något så svårt som utsattheten under pandemin. Och hur lätt det är att följa någon som verkar vara ett alternativ till skolan, till de auktoriteter, som lärare, vi förväntas följa och lyssna till.
Medverkande
Skådespelare
Elever i klassen/som sig själva: Zion Blomquist, Junior Mukonde, June Barreta, Selma Laouar, Adna Omar, Josefin Skaring, Sara Mededovic, Loan Voung, Aaron Rada, Angelina Viberg, Moa Strömberg, Filippa Krisby, Emilia Ahlberg, Zelié Déba, Zahraa Hamed (produktionsassistent) och Kani Hassan (produktionsassistent)
En handelsresande: AZ Kelsey
Läraren: Jonas Jarl
Produktionsteam
Filmning och klippning: Jonatan Gyllenör
Foto: Rooz Emad
Ljudupptagning: Jacob Gustavsson
Musik: Elis Jarl Skute
Research: Ensemble
Manus och regi: Jonas Jarl
Processdokumentation
I processens slutskede, efter många möten om filmens idé, fick vi ett mejl från Malmö Universitet. Fem masterselever från programmet Socially Engaged Research ville följa vårt inspelningsarbete, göra intervjuer med den unga ensemblen och det professionella teamet. Vi sa ja. De gjorde en bakom-film om vår process, om våra morgonsamlingar, våra förberedelser och det rena filmarbetet. Men de hann också göra intervjuer med våra skådespelare och vårt filmteam. De blev under inspelningsdagarna en del av vår process, något självklart men som också gav oss en chans att reflektera över vårt arbete. Masterseleverna gav oss chansen att fundera över varför sådana här processer är viktiga, varför vi arbetar med communitykultur och vad vi vill uppnå med det. Grundläggande frågor som vi ofta tappar längs vägen, när vi har en krävande produktion och en nära förestående deadline.
Metod
CKC:s idé är att skapa möjlighet för professionella och icke-professionella kulturskapare att mötas och producera konst tillsammans. För att det ska vara möjligt, för att det ska bli ett jämlikt möte, trots olika förutsättningar, behöver allas kompetens efterfrågas och värderas.
Att göra en film om hur unga upplevde isoleringen under pandemin kräver en ensemble med erfarenhet av just den tiden och den situationen. I mötet mellan det professionella teamet och den unga ensemblen förstod vi att vi inte skulle kunnat berätta den här historien utan varandra. Allas unika kunskaper väger i En handelsresande online lika tungt.
En stor del av arbetet var att undersöka ämnet tillsammans, vad vi ville berätta – och hur! När vi väl gjort vår research, och hade ringat in ämnet, var en god grund för manus och filmarbete gjort.