Min kära lilla ponny
Bara hästarna vet, BARA HÄSTARNA VET. Och bara hästtjejer vet, att bara hästar vet. Vet allt om stallet där allt är DRAMA. Ett drama om oändlig avundsjuka, oändligt ansvar, om kärlek som sträcker ut sig från flicka till häst, från livet till döden. Om den plats där drömmar finns och pengar tar slut. Där vardagen blir till trygghet och ibland magi. Där rädsla inte får finnas men finns ändå. Där en tjej lär sig att sorg är priset för att älska. MIN KÄRA LILLA PONNY, är ett ljuddrama om allt det. Men mest av allt om kärlek. Den ömsinta, djupa kärlek som bara finns mellan en tonårstjej och en ponny.
Medverkande
Regi
Johanna Thor
Manus
Grete Havnesköld
Anna Nygren
Producent
Grete Havnesköld
Klippning och projektledare
Sofia Wennström
Ljuddesign och komposition
Ljudkonstduon mm
Ljudmix
Jonathan Dakers
I rollerna
Frida-Bella Werning Večanski
Ebba Danielsson
Meja Thegerström
Siri Jervfors
Wilma Tiger
Lily Havnesköld
Rebecka Cardoso
Susanne Harju-Jeanty
Marina Nyström
Grete Havnesköld
Martin Lindberg
Pontus Olgrim
Elvira Jankes
Johanna Thor
Magdi Beki Winnerstam
Rafaat Atia
Sofia Wennström
Isabelle Mugure Grace
Judith Israelsson Casta
Agnes Birgersson
Leona Lindgren
Agnes Olsson
Cornelia Petterson Oscarsson
Ebba Mäntynen
Fredrika Sandberg
Tiama Esa
Bianka Werning Večanski
Gerda Borghs
Gabriella Malki
Lena Lindell
Röster
Chloé Anderson
Tuva Persson
Leija Rydberg
Cassandra Lundqvist
Inez Ledin
Indra Lindén
Leona Lindgren
Agnes Olsson
Alice Persborg
Elsa Billing
Bianka Werning Večanski
Isabelle Mugure Grace
Jonas Malmborg
Sara Jättner
Eftertexter
Isabelle Mugure Grace
Alice Persberg
Indra Lindén
Agnes Olsson
Leona Lindgren
Medskapare rid- och skrivläger
Isabelle Mugure Grace
Alice Persberg
Indra Lindén
Agnes Olsson
Leona Lindgren
Chloé Anderson
Tuva Persson
Cassandra Lundqvist
Inez Ledin
Alice Persborg
Diana Granqvist Nkodia
Lily Havnesköld
Agnes Birgersson
Judith Israelsson Casta
Linn Barrud
Majken Stockhaus
Vera Hammar
Melinda Agneström
Emma Carlsson
Linn Olheim
Vinjettmusik
Gullan Bornemark
Pianist
Frida Stjärnström
Stort tack till Birgir Birgirsson, Warhol Studio på Järna Office, som tog hand om oss så väl under inspelningen!
Processdokumentation
Metod
Ungdomsgrupp
Projektet Min kära lilla ponny påbörjades under påsklovet våren 2024 på Södertälje Ridklubb där Livet Bitch! Scenkonst och Södertälje Ridklubb (Srk) samverkade kring ett gemensamt rid-och skrivläger. Lägret var gratis och annonserades som utveckling inom både ridande och skrivande (om hästar), vi skulle även ta del av hästbokslitteratur och inspireras av andras skrivande. Inte helt förvånande var det många på lägret som anmälde sig på grund av att de ville rida, men några var också intresserade av att både rida och skriva redan från början. Det var 20 deltagare som delades upp i två grupper där de hade ett ridpass och ett skrivpass om dagen. Ridpasset leddes av Srk:s ridlärare Anna Smolander och skrivpasset av dramatikerna Anna Nygren och Grete Havnesköld. De som kom från ridklubben var ca 15 st, och en del kände varandra sen tidigare, de som kom utifrån kände kanske en sedan tidigare när de kom dit. Ungdomarna var mellan 12-14 år, endast tjejer även om det var öppet för killar att anmäla sig. Vi var öppna med från början att det skulle leda till en produktion, men det fanns inget krav på att vara med hela vägen.
Konstnärligt arbete
Man kan säga att metoden vi använt för detta konstnärliga projekt består av flera delar:
- Medskaparnas eget skrivande om hästar och stallet (och när det blev skrivkramp intervjuade dramatikerna och antecknade i deltagarnas böcker). Både verkliga och fiktiva berättelser uppmuntrades.
- Dramatikernas skrivande inspirerat av deltagarnas berättelser, tematik och samtal.
- Inspelning av ljuddrama med unga skådespelare och vuxna professionella. Här bjöds alla deltagare från rid-och skrivlägret in att delta. Av de 20 som var med på lägret var 14 med in i studion i olika uppgifter i ljuddramat.
- Postproduktion – klippning, ljuddesign och ljudmix, endast professionella i denna process.
- Medskapande premärevent på ridklubben.
Metoden vi använt oss av i detta projekt har varit lite annorlunda än tidigare Livet Bitch!-produktioner då den även inkluderat eget skrivande hos ungdomarna. Det vill säga dramatikernas skrivande har inte bara utgått från samtal, research och olika improvisationer utan även från medskaparnas faktiska skrivna ord. Att utgå från gruppens eget skrivande kan både vara mer inkluderande än när allt sker i samtal då vissa kanske inte vågar prata men har lätt för att skriva. Å andra sidan kan det bli exkluderande för dom som har svårt att komma igång med ett eget skrivande, men har lätt för att prata. Vi försökte därför förhålla oss till skrivandet som icke-tvingande, vi var noga med att det inte var skola. De fick skriva namndikter om sina favorithästar och enkla övningar som alla kunde hitta in i. Sista dagen fick de skriva om en hästrelaterad erfarenhet, verklig eller påhittad.
Det var framför allt dessa berättelser och tematiker som uppstod där som vi dramatiker utgick ifrån när vi skrev ljuddramaserien. På tavlan sista dagen när vi pratade om vad som hade kommit upp under lägret fanns såklart kärleken till hästen högt upp, men också svåra känslor som sorg (när en häst dör eller säljs), avundsjuka (på andra som har en häst, eller mer än vad man själv har), svartsjuka (att gilla samma häst på ridskolan), ridlärarens viktiga roll (bra och dåliga ridlärare), rädsla (som man måste övervinna), drömmen om en häst, pengar (att ha råd eller inte råd med sitt stora intresse) samt det stora ansvaret en liten tjej tar för ett väldigt stort djur.
Produktionens idé
Den ursprungliga idéen till produktionen låg och grodde lång tid innan vi fick medel från region Stockholm att genomföra den. Ett ljuddrama har vi aldrig gjort tidigare inom Livet Bitch! Scenkonst därför kändes det spännande och lockande. Och tonårstjejer – det har vi arbetat med konstnärligt i mer än 10 år, men det här var en helt annan grupp av tonårstjejer än vi arbetat med tidigare. Det var också en form som passade den tilltänkta publik vi siktade på i projektet – hästtjejer är ofta upptagna med kroppen. Ett ljuddrama kan man lyssna på samtidigt som man mockar eller gör olika stallsysslor. Det kunde också vara en bra form att få med medskaparna in i den skådespelande processen vilket också visade sig vara helt rätt ingång. Många av hästtjejerna visade stor talang och lust för skådespeleri och sa att det var kul så länge de ”slapp synas”. Vi tog kontakt med Södertälje Ridklubb i ett tidigt skede och hade några möten innan vi knäckte idén om rid-och skrivläger. Från Livet Bitch! Scenkonsts håll såg vi det som ett nytt spännande sätt att nå nya målgrupper att dyka in i ett sånt starkt community som redan fanns baserat på ett intresse för hästar – inte för skrivande och skådespeleri. Många blev förvånade att skrivdelen hade varit så rolig och ville ha exakt samma upplägg på ett läger igen. Vi tolkade det som att det fanns ett uppdämt behov av att få reflektera, spegla och värdera livet i stallet på ett sätt som bara kan göras genom konsten. I takt med att manus presenterades för gruppen och alla kände igen saker vi pratat om , som de skrivit eller sagt, händelser som skett på ridklubben omgjorda till fiktion så började gruppen knyta an till manuset och ville följa med även till inspelning.
Lärdomar
Om det är något som vi önskar varit annorlunda är det att vi hade haft mer tid i processen med manus och casting. Då en sommar kom emellan och andra projekt pågick parallellt hann vi med två läsningar av manus med gruppen på Srk. Det var lite för lite för att verkligen hinna få en bild av vilka som skulle ha vilka roller. Det gjorde att vi till huvudrollerna castade hästtjejer och unga skådespelare som hade spelat mycket teater innan. Intresset för gestaltning och skådespeleri växte under processens gång hos gruppen vi startade med och över hälften ville följa med in i studion för att spela in. Hade vi haft mer tid hade vi vågat sätta några av dessa i större uppgifter, vilket några uttryckte att de ville ha. Det konstnärliga team som vi hade med två dramatiker (Anna Nygren och Grete Havnesköld) varav en också producerade (Grete) och arbetade nära gruppen och projektet hela vägen var ett bra upplägg. Likaså att vi hade en regissör (Johanna Thor) som fungerade som konstnärlig ledare i den tidiga processen och sedan kom in och tog hand om regin i studion och postproduktionens regiarbete med klippning och ljudläggning. Det är ett upplägg vi nog skulle göra igen. En annan sak som varit väldigt enkel har varit samarbetet med ridklubben. Vi har haft väldigt tydliga roller och hjälpt varandra mot samma mål.
Resultat
Vi är väldigt nöjda med de avsnitt vi hittills lyckats färdigställa ( i skrivande stund är 2 av 5 avsnitt färdiga). Vi tycker att de unga skådespelarna varit fantastiska, och ursprungsgruppen har visat ett fantastiskt engagemang hela vägen som var över förväntan. Vi är också glada över att vi valde just ljuddrama som form för slutresultatet.
Det var roligt att pröva våra metoder för community art-arbete mot ett sådant resultat. Det var också bra att unga som uttryckte att de inte hade vågat vara med om de syntes nu vågade pröva sina skådespelarvingar. Vi hoppas och tror att vi kan nå ut brett i hästcommunityt med ljuddramat när det släpps, men också att det finns ett mer allmängiltigt anslag som handlar om relationer mellan barn och förälder, att bli tonåring, att inte ha råd, att inte våga säga ifrån och att älska av hela sitt hjärta. Eftersom projektet legat och grott hade en hel del förväntningar byggts upp angående slutresultatet, och de infriades. De som var över föväntan var engagemanget från “hästtjejscommunityt” som varade hela vägen och där fler tillkom.
– Grete Havnesköld, dramatiker och producent