Konstra en del av verksamheten SPRÅNG

Språng är en organisation för inkluderande scenkonst på både hobby-, semiprofessionell-, och professionell nivå. All verksamhet inkluderar individer med olika funktionsuppsättningar och eftersträvar att vara en inkluderande plattform där människor möts över funktionsgränserna i sitt gemensamma intresse för scenkonst. Språng verkar för ett jämlikt kulturliv där olikheter ses som en tillgång och människor får förutsättningar att kunna delta och bidra oavsett vilken funktionsuppsättning en har.

Medverkande

I filmen

Hannes Glavå
Roxy Stening
Adam Henriksson
Anna Berg
Anita Hägglund
Kristian Dahl
Sara Jeanette Asp
Natasha Johansson
Henrik Axelsson Örberg
Stina Simonsson 
Rebecka Boäng
Allis Fhager
Alva Andersson

Regi

Hannes Glavå
Alva Andersson
Stina Simonsson

Konstnärlig ledare

Frida Olofsson

Filmfotograf och editering

Donovan von Martens

Producerad av

Producentbyrån

Tack till

Jim & filmkontoret, Göteborgs stad
Språng

Musik

Komponerad av Nils Mohlin

Processen och produktionen har möjliggjorts med finansiering från Västra Götalandsregionen, Allmänna arvsfonden, Göteborgs Stad och Språng.

Ett filmkonstverk i tre delar, skapat av Konstra

Under våren har Konstra skapat ett filmkonstverk i tre delar med utgångspunkt i temat drömmar. Arbetet har varit ett samarbete mellan Konstra, filmfotograf Donovan von Martens, konstnärlig ledare Frida Olofsson, syntolk Linda Dobke och i slutet av processen även kompositören Nils Mohlin. Filmen har formats parallellt med Kontras scenkonstverk på samma tema – och resultatet blev både ett fristående konstverk och en förlängning av det sceniska arbetet.

Konstra – Språng

Språng är kulturorganisationen där personer med olika funktionsuppsättningar möts i sitt gemensamma intresse för dans och scenkonst. En konstnärlig plattform som arbetar med att göra scenkonsten tillgänglig utifrån principen om universell utformning. Konstra är Språngs semiprofessionella scenkonstensemble. 

Filmworkshop – ett första steg

Filmprocessen startade med en workshop där alla deltagare fick skapa en kort scen utifrån rörelse, färg och känsla. Alla fick i mindre grupper rita upp kamerans väg genom rummet, välja stämning och en färg. Syftet var att sänka tröskeln för filmskapande och visa att det inte behöver vara tekniskt komplicerat för att bli konstnärligt meningsfullt.

Vi ville bjuda in till filmens språk på ett taktilt och sinnbaserat sätt. Kameran blev ett redskap för att förstärka känsla, inte något man behövde “förstå” teoretiskt.

Tre regissörer, tre scener

Efter workshopen valde tre hur ensemblen – Hannes Glavå, Alva Andersson och Stina Simonsson – att ta en mer aktiv roll som kreativa ledare. De utvecklade varsin scen, inspirerade av Kontras scenkonstmaterial. Tillsammans höll vi tre träffar där scenerna växte fram och växte ihop, parallellt med att vi förberedde nästa workshop för hela ensemblen.

Att arbeta med en mindre regigrupp möjliggjorde fördjupning – men innebar också att det konstnärliga arbetet kring just filmen försköts från det kollektiva. Därför las mer fokus på att få in alla i ensemblen i det material som skapas i den andra workshopen.

Den andra workshopen: att testa och omforma

Den andra workshopen fungerade som ett slags repetition, där regigruppen fick presentera och testa sina scener med hela ensemblen. Filmfotograf var på plats och material filmades för att kunna diskuteras direkt i rummet. Det var ett värdefullt arbetssätt för att få med alla i ensemblen på vad vi skapade.

Workshopen gav även våra kreativa ledare en tydligare bild av vilka praktiska kamera val som kan tas. Efter workshopen skapade alla tre en storyboard för sin egen scen, med tydliga tankar om kameravinkel, scener och tempo. 

Inspelning och produktion: där processen smalnade av

Förberedelserna inför inspelning – som inspelningsplatser, transporter, kostym och struktur – låg till största del på filmfotograf och konstnärlig ledning. Tiden räckte inte till för att involvera ensemblen, vilket gjorde att vissa konstnärliga beslut blev producerande snarare än medskapande. Det praktiska arbetet togs framåt i en hög takt, och även om logistiken fungerade, förlorade vi delar av det kollektiva perspektivet.Håll koll på aktuella händelser

Inspelningsdagarna i sig präglades av högt tempo och snabba beslut – ett vanligt förhållningssätt inom film, men inte nödvändigtvis inkluderande. För många i Konstra, där flera har behov av tydlighet, struktur eller sensorisk avlastning, blev inspelningsmiljön stressande. Vi konstaterade att vi hade behövt arbeta mer med hur en filminspelning kan anpassas – utan att tappa tempo, men med större hänsyn till olika arbetssätt och behov.

Ljud och syntolkning

Kompositören Nils Mohlin kom in i processen efter att allt filmat material var färdigt, han skapade tillsammans med filmfotograf Donovan von Martens en ljudbild som på ett vackert sätt förstärkte stämningar och rörelser i bild. 

Samtidigt löpte arbetet med integrerad syntolkning, en metod  för att arbeta in syntolkning i materialet samtidigt som den konstnärliga processen sker – snarare än att lägga på den i efterhand. I ett samarbete med Linda Dobke har Konstra utforskat hur språk, ljud och kropp kan samverka – något som både stärkt tillgängligheten och det konstnärliga uttrycket.

Vad tar vi med oss?

För att skapa på riktigt jämlika villkor hade processen behövt mer luft, fler gemensamma reflektionstillfällen, och ett tydligare metodstöd i de delar som kräver snabb omställning. Vi vet nu att en tillgänglig filmprocess inte kan bygga på samma logik som en traditionell inspelning – utan behöver formas utifrån dem som ska vara med.

Konstra jobbar med universell scenkonst – Det som är nödvändigt för vissa är ofta bra för alla. I en filminspelning handlar det inte om att sänka tempot för sakens skull – utan om att från början skapa strukturer där fler kan vara med, förstå, påverka och äga det konstnärliga arbetet. Och att alla vinner på detta.

Sammanfattningsvis har processen visat hur starkt ett konstnärligt verk kan bli när flera röster får ta plats i det konstnärliga rummet. Konstra har varit tydliga avsändare av verket, och deras vision har genomsyrat både form, innehåll och uttryck.