Har du någon favoritplats i ditt område? Var köper man den bästa glassen där du bor? Vad har påverkat dig mest i livet? Kan vi dansa det?

Berättarkultur, lokalhistoria och unga röster över gränser.

En generationsöverskridande scenkonstupplevelse och ett filmprojekt i Arvidsjaur kommun. ”Brev till mitt yngre/äldre jag”, ”Vad får ditt hjärta att vibrera?” och ”Mitt livs dilemma” – tre frågor som öppnade upp för skrift, samtal och nyfikenhet mellan generationer.

I musikvideon till låten Can you hear the waves? har bandet Pierrot undersökt olika skildringar av desperation – en längtan efter något ouppnåeligt, genomsyrad av djup melankoli. En vision där två världar möts och kontrasterar varandra: Den öppna världen – ett landskap av stillsam sorg, där ledsamheten är oändlig men fridfull. Den präglas av blå toner, kyla och en vilande naturkraft. Den stängda världen – ett rum fyllt av frustration och vrede, där känslor trängs bakom dystopins väggar. Här råder instängdhet och ett okontrollerat mörker.

I verket Drömspegeln skapad av scenkonstensemblen Konstra utforskar ensemblen mötet mellan rörelse, musik och film. Filmen lyfter tre olika former av drömmar, sovdrömmen, framtidsdrömmen, samt mardrömmen. På det sätt blir Drömspegeln ett filmverk, där drömmens möjligheter och omöjligheter gestaltas i ett dynamiskt och gränsöverskridande uttryck.

Vi vet att konsten är allas, allas rätt och allas möjlighet. Där konst och kultur ger oss verktyg att förstå oss själva och andra, men också glädje, lek och upptäckarlusta. Genom konsten kan vi formulera det inom oss som inte ryms i statistiken, det omätbara. Re:Mapping Skåne är ett kulturprojekt där de ungas perspektiv och den offentliga kultursektorn möts.

En sång ur föreställningen Kvarteret Korpen. En sång om att överges av sina föräldrar. Smärtan att bli lämnad, utan sammanhang och kärlek. Men också en längtan efter något annat… Att stå rakt upp och ner och våga visa saknaden, sorgen… Att inte gömma undan det som gör mest ont.

Bara hästarna vet, BARA HÄSTARNA VET. Och bara hästtjejer vet, att bara hästar vet. Vet allt om stallet där allt är DRAMA. Ett drama om oändlig avundsjuka, oändligt ansvar, om kärlek som sträcker sig från flicka till häst, från livet till döden. Om den plats där drömmar finns och pengar tar slut.  Där vardagen blir till trygghet och ibland magi. Där rädsla inte får finnas men finns ändå. Där en tjej lär sig att sorg är priset för att älska. MIN KÄRA LILLA PONNY, är ett ljuddrama om allt det. Men mest av allt om kärlek. Den ömsinta, djupa kärlek som bara finns mellan en tonårstjej och en ponny.

Är det att vara granne bara en fråga om fysisk närhet, eller finns det en djupare, osynlig väv av samhörighet och avstånd?

I Arjeplog finns Sveriges djupaste sjö, Hornavan. Djupa sjöar har ofta gett upphov till myter om sjöodjur. Musikteaterns letade efter myter men kunde inte hitta något. Vi bestämde oss därför att skapa vår eget sjöodjur och vår egen myt som även kom att inkludera berättelsen om jätten Stallo hämtat från den samiska mytologin. Välkommen att se hur myten om Hornava skapas.

Diana och Elijah är två ungdomar från Malmö. Och precis som andra tonåringar före dem har de också sökt kärleken och funnit den. Det nykära paret involveras i en kort men intensiv relation. En relation som till sist brister. Diana kommer från en traditionell familj, från en annan etnisk och kulturell bakgrund, och vågade varken presentera Elijah för sin föräldrar eller öppna upp sig om sina rädslor för honom. Ett år senare möts våra huvudpersoner igen. På bron i Malmö där allting tog slut. Minnen och känslor från det förflutna, både bra och mindre bra, strömmar tillbaka ännu en gång och osäkerheterna väcks till liv igen. Är våra ungdomar mogna för ett nytt försök? Eller kommer rädslan återfå övertaget hos båda två igen?

Vad är det ens jag gör här? Denna vissna plats på vår jord, alldeles bortglömd. Elände råder och jag vill bara dansa, dansa ut all ånger. Här är ett dans klipp på några ungdomar som gör precis detta.

Två individer med två olika bakgrunder, omedvetna om varandras existens. En dag byter de blickar och de framkommer att de har mer gemensamt än vad de tror. Snarligen kommer en ny vänskap att börja byggas. Ostyrig lekfullhet svävar i luften och når de båda tjejerna. Följden blir en melodi av rörelse.

Jag ser dig, och du ser mig. Vi får ögonkontakt i en harmonisk melodi. Jag springer, känslan av att vara fri rusar genom kroppen. Ett samspel mellan två tjejer som inte använder ord utan rörelser för att uttrycka sig. Allt skapat av dem själva!

Déjà vu, något återkommande, något eller någon som påminner om den man redan sett. En välbekant känsla. En känsla av säkerhet av att få återuppleva. Sida vid sida med osäkerheten av att fastna i något som hela tiden upprepar sig… en gång till.

Hovsjö, Södertälje. Cleo och Eli har förälskat sig i varandra mitt under repetitionerna av musikteaterföreställningen Romeo och Julia. Deras kärlek möter motstånd av Cleos kusin som anser att Eli beblandar sig med fel sorts människor, dessutom kommer han från en dålig familj. Elis kompisar Alar och Raffe kan å sin sida inte fatta hur Eli kan ägna sig åt något så töntigt som att spela trumpet i en orkester och driver på om att han ska välja en helt annan väg tillsammans med dem. På premiärdagen ställs allt på sin spets när Cleos och Elis förhållande avslöjas för hennes familj. Samma kväll tar Eli ett beslut som får ofattbara konsekvenser. Precis som för Romeo och Julias i staden Verona händer både kärleken och tragiken i staden som är deras. Verona och Södertälje – två av alla platser på jorden där unga människor slits mellan kärlek och tillhörighet.

Ett gåtfullt ljusfenomen inträffar på en liten ort i Norrbotten där många drabbats hårt av höga elpriser. Några ungdomar kommer på idén att stjäla el med hjälp av en magisk Bärare. Samma kväll lamslås trakten och stora delar av landet av ett omfattande strömavbrott. På morgonen har strömmen kommit tillbaka, nu med oförklarligt hög effekt, samtidigt som flera barn och ungdomar uppges vara saknade. Vi följer Viktor, 11, under den aktuella natten och får korta glimtar från de försvunna ungdomarnas sista timmar. 

Vad formar ens personlighet? Är det platsen eller erfarenheterna som gjorts på den platsen?

Maryam är 17 år och bor i Södertälje. En vanlig dag träffar hon en dokumentärfilmare på stan som börjar följa hennes teatergrupp och deras flummiga dramapedagog. När det plötsligt kommer lite projektpengar från kommunen (för att stävja våldet och kriminaliteten) ska de äntligen få sätta upp en riktig pjäs. En regissör från Stockholm kopplas på och repetitionerna startar. Men vems tolkning av ungas verklighet i Södertälje är det som gestaltas?

Skolan är stängd, lektionerna bedrivs online. Klassen följer lärarens anvisningar på skärmen, får inte träffas. Sovrummet och sängen är elevernas arbetsmiljö. Mitt i en digital föreläsning kapas lektionen. En man får med sig klassen på att göra uppdrag och utmaningar. Första utmaningen är att ta en selfie på sig själv och ett gosedjur. Men vad är nästa steg… Klassen lockas ut till mannen som bor i sin bil i hamnen. Han har hittat lösningen och försöker få dem att anta nästa utmaning! Men vad är det han vill ha av dem?

Vad händer när skiljelinjen mellan barndom och tonår går rätt genom en vänskap, och trycks isär av pixlar? När en del av bästisar for ever-duon vill spela Minecraft i enhörningspyjamasar, och den andra bästisen vill sminka sig och öva TikTok-dans för att vinna influencern Erik Erikssons tävling och uppmärksamhet? Inget är mer självklart i Louise och Jessicas liv än deras vänskap. Ja, utom internet då.

De två konstverken Tranquility och Escape Room är dansverk skapat genom vår utforskning av temat plats och identitet. Om känslorna sorg och ilska. En resa där gränsen av vad som definierar plats och identitet suddas ut. Är en känsla en plats eller håller en plats känslor? Identifieras du av dina platser och känslor eller eller identifieras de av dig? Hur många lager och skepnader kan plats och identitet ta?

Vem äger staden? Tillhör den alla eller är det bara en viss generation som får tycka och tänka? Och om det bara är dem, de ”vuxna” som har nycklarna till allt… Vad finns då kvar för oss? I föreställningen möter unga i Malmö en man som vill intervjua dem, ställa frågor om hur det är att vara ung i Malmö idag. Men vad vill han egentligen? Leva om sitt liv, minnas sin egen ungdom… Lyssnar han verkligen på de svar han får?

Ett antal individuella verk skapade av olika grupper med liknande processer. Betraktaren får en inblick och kollage av tankar, känslor och ögonblick på temat plats och identitet. Processen har bestått eget skrivande, musik, komposition, filmatisering, rörelse och scenografi-där medskaparna och konstnärer från olika discipliner skapat och utformat verken tillsammans.

Under ett jullovsläger januari 2023 arbetade videokonstnären Roxy Farhat med en grupp ungdomar på Västergårds fritidsgård på temat plats och identitet. Medskaparna fick utforma egna idéer och manus, och med hjälp av green screen och Roxys handledning filmatisera sina berättelser. Under namnet ”Blicken på Södertälje” får ni följa en flyttlådas funderingar över staden, en spionaffär med en twist samt höra en festivalbesökare prata om Södertäljes höjdpunkter och baksidor.