En film om kärlek i en hård värld. En kortfilms Fucking Åmål i förorts kontext 2026.

Medverkande

Skådespelare

Kamer Abo Kamel

Dilvin Seker

Benjamin Ljunggren

Jasmina Kurti

Luna Lobos Silva

Olivier Ndayishimiye

Remas Abo Kamel

Aleksa Lundberg

Sebastian Alexandersson

Johanna Thor

Manus och regi

My Sandström

Poesi

Remas Abu Kamel

Producenter

Grete Havnesköld

Johanna Thor

Fotograf och ljussättare

Tomas Björndal

Klippare

Alexandra Litén

Mask

Carmen Monroe

B-foto

Ture Nordmark

Ida Scaglia

Assi Kassouha

Digital och teknisk assistent

Sofia Wennström

Rekvisita

 Sofia Wennström

Grete Havnesköld

Carmen Monroe

Kostym

My Sandström

Grete Havnesköld

Johanna Thor

Sofia Wennström

Produktionsassistenter

Zehra Ardal

Loke Sanders

Luna Lobos Silva

Jasmina Kurti

Colorist

Niclas Törnblom

Grafik

Alexandra Litén

Produktionsassistenter

Zehra Ardal

Loke Sanders

Luna Lobos Silva

Jasmina Kurti

Colorist

Niclas Törnblom

Medskapare i postproduktion-workshops

Mohamed Osman

Wasan Osman

Sheyla Haciyeva

Alex Bekhit

Rany Georgis

Ali Al Anbari

Akin Tuncay

Rafael Georgis

Torun Köyluoglu

Formgivare affisch

Alex Bekhit

Berätta om ungdomsgruppen. Känner medskaparna varandra sedan tidigare? Hade de någon erfarenhet av liknande produktioner? Hur gamla är dom?

Gruppens sammansättning bestod av ungdomar som vi i Livet Bitch! Scenkonst mött i ett tidigare uppsökande teaterarbete på en fritidsgård samt några ungdomar som aktivt sökt sig till produktionen genom att komma på en casting för filmen. Åldersspannet löpte mellan 16-23. Det fanns alltså en aktiv kärna av unga medskapare tidigt i processen, men som behövde byggas ut när de första kliven mot en filmproduktion började tas. Därför utlyste vi en casting och bjöd in unga från hela Huddinge kommun att komma och prova. Genom detta fick vi mycket värdefulla tillskott till gruppen – där de som valdes ut som skådespelare inte enbart skulle bära en skådespelarfunktion utan också utforma idén och berättelsen tillsammans med de andra ungdomarna samt regissör och processledarna. När inspelningen stod för dörren och manus var klart insåg vi att vi behövde rekrytera en kvinnlig skådespelare till för en av huvudrollerna. Hon kom alltså in sent i processen men hann ändå jobba medskapande; tillsammans med övriga medskapare och regissör kunde hon utveckla flera scener ur manus innan det var skarpt läge med inspelning. Många av deltagarna var nya för varandra – och ingen hade tidigare erfarenhet av medskapande konstnärligt arbete. Endast en hade erfarenhet av tidigare filmproduktion samt någon till av teaterproduktion inom amatörteatern. 

Vilken metod använder du/ni i ditt konstnärliga arbete? Hur utformades idéen till produktionen?

Grunden för arbetet när Livet Bitch! Scenkonst gör en community-process är:
1. Research
2. Konstnärlig process
3. Produktion

Lyhördhet för den aktuella gruppens unika förutsättningar spelar stor roll där flexibilitet och anpassning till dessa är en av de viktigaste nycklarna. Innan regissören och manusförfattaren kom in i bilden för detta projekt hade processledarna redan fångat upp ämnen och olika livsvillkor som styrde arbetet och samtalen med gruppen initialt. Manusarbetet byggde vidare på dessa erfarenheter. Genom samtal och sceniska pröven mellan manusförfattare/regissör och gruppen tog berättelsen form. En tidig utgångspunkt för formandet av berättelsen och manusprocessen var dikter som en av de unga deltagarna skrivit. Dessa texter gav manusförfattaren impulser som hon sedan bollade tillbaka till gruppen. Uppslag till karaktärer, huvudkonflikt och idèer kring det psykologiska dramat kom ur dessa dikter. När utkast till scener var skrivna, testades dessa med ensemblen – skrevs om och formades vidare utifrån medskaparnas arbete på golvet samt perspektiv på scenerna. Vi samatalade också mycket om den övergripande tematiken (förbjuden kärlek mellan två tjejer) och vad det innebär att vara gay i Flemingsberg och tillhöra en kultur med starka normer kring heterosexualitet. På det sättet vilar hela skapandet av produktionen och dess process utifrån platsspecifika förutsättningar. 

Hade du gjort samma upplägg igen? Varför/varför inte? Vad hade varit annorlunda?

På ett tydligt sätt skilde sig detta upplägg från många tidigare projekt och processer vi genomfört. Det handlar om tiden. Detta var ett väldigt avgränsat och kort projekt. På ca 6 veckor genomfördes det aktiva manusarbetet där regelbundna och intensiva träffar med gruppen skedde inom ram för detta. Det initiala researcharbetet hade pågått inför det – men även här var den tiden kortare än vanligt. Vi har gjort en nyttig erfarenhet i att det är fullt möjligt att göra en fullgod community-process där det slutgiltiga resultatet (filmen i detta fall) håller en mycket hög konstnärlig kvalitet. Själva inspelningen var som alltid i våra CALS-sammanhang: kort och mycket intensiv. Där finns också alltid en viss konflikt mellan resurser (ekonomiska förutsättningar) och visioner. Här innebar det att ett mycket slimmat filmteam fick trolla med knäna för att gå i land med en så pass hög verkshöjd som filmen har. De unga skådespelarna var helt fantastiska. De gick in med tålamod, fokus och dedikation till arbetet. Deras professionalism möjliggjorde för teamet att jobba och leverera med de resursmässiga förutsättningar som fanns. Till nästa gång ser vi behov av att det vuxna filmteamet med producent samt regissör som arbetsledare samlas och pratar i god tid om förväntningar kontra förutsättningar. För att förbättra arbetsmiljön när produktionen går in i skarpt läge med inspelning samt i möjligaste mån kunna planera och ta höjd för behov som kommuniceras innan det är för sent. Med det sagt – vi tar med oss många goda erfarenheter och framför allt stoltheten över en produktion som blev fantastisk. Tack vare allas – regi, manus, team, medskapare samt skådespelare – otroliga arbete.