CALS = Community art lab Sweden = 

Våra väsen

Ett communityprojekt som involverade barn, unga och professionella konstnärer och som genererade en scenkonstföreställning, Trollkraften, och en utställning, Våra väsen.

Våra väsen

Utställningen innehöll bildverk, skulptur, foto, videokonst och texter. Med utgångspunkt i folktro, samtida sägner och personliga erfarenheter, utforskade vi tillsammans med deltagarna vad ett väsen kan vara – något övernaturligt, teknologiskt, mänskligt eller naturligt.

Trollkraften

Pjäsen Trollkraften skapades tillsammans med deltagarna dramagruppen Vi är väsen. Med humor, spänning och poetisk fantasi rör sig berättelsen mellan folktro och samtid, skog och stad, hämndbehov och försoning.

Pjäsen spelades i två fullsatta föreställningar på Silvermuseet den 1 och 5 oktober. När scenkonstföreställningen avslutats vidtog en utomhusperformance i en dunge där rollinnehavarna deltog ledda av röstkonstnär Meri Nikula. Efteråt samlade vi publiken till samtal med fika vid öppen eld.

Om handlingen

En flicka följer med en främmande kvinna hem, i tron att hon ska få lära sig tala med djur. Flickan har rymt hemifrån – ingen lyssnar på henne, och hon längtar efter ett annat sätt att vara i världen. Men i kvinnans mörka lägenhet finns inga djur, bara en flock retfulla älvor.

Snart förstår flickan att hon blivit tillfångatagen – och att kvinnan är en Stállo: en jätte som äter barn. Stállon har förlorat sitt hem när människor tagit över berget och skogen där hon tidigare bott, och hon söker hämnd.

Flickan har tidigare försökt hitta svar på sina frågor via mobil och AI, men tekniken kan inte hjälpa henne nu. Hon måste använda sin egen fantasi, sitt mod och sin röst för att ta sig därifrån levande. Kan hon få älvorna på sin sida? Kan hon hitta en väg ut?
Och kan Stállon hitta ett annat sätt att skapa rättvisa än genom våld?

Trollkraften är en berättelse om vår relation till andra levande väsen, om förlust och försoning, och om att hitta kraft genom gemenskap.

Medverkande

Dramagruppledare, regissör och skådespelare

Harleen Kalkat

Dramagruppledare, manusförfattare och curator

Marianne Strand

Koreograf och skådespelare

Yessiqa Lövbrand

Konstnär

Linda Remahl

Jerry Salas

Röstkonstnär

Meri Nikula

Fotograf

Peter Lundqvist

Skådespelare

Emil Sundqvist

Ljudtekniker

Magnus Karlsson

Ljussättare

Stefan Hägglund

Handledare i keramik

Petronella Englund

Dramagruppen Vi är väsen (5-12 år)

Elever från Arjeplogs förskola och Silverskolan

Filmdokumentation

Michael Johansson

Processdokumentation

Dramagruppen träffades på måndagseftermiddagar på ABF i Arjeplog under våren och hösten 2024. Materialet till pjäsen vävdes samman av deltagarnas egna berättelser, rädslor, drömmar och intressen.

Processen innehöll:

  • Lek och rörelse
  • Möte med lokal berättare
  • Samtal om karaktärer och situationer
  • Improvisation
  • Skriv- och bildövningar
  • Scenografiworkshops
  • Skapande i naturen
  • Skapande av en musikvideo med bilder från utställning, föreställning och performance.

Gruppen undersökte lokala sägner, laddade platser i närområdet samt samtida internetfenomen. Studiebesök på Silvermuseet och en skogsworkshop blev viktiga delar av processen. Materialet från dessa möten och övningar användes direkt i föreställningen och utställningen.

Projektet dokumenterades genom processbilder från repetitioner, workshops och utställningen; stillbildsfotografering under naturworkshopen; filmning av delar av föreställningarna.

Metod

Gruppen

Deltagarna kände varandra sedan tidigare och gick i samma skola. Flera hade medverkat i det tidigare genomförda projektet Skenet (2023) och hade viss erfarenhet av communityarbete.

Deltagarstyrd idéutveckling

Arbetet utgick från barnens minnen, associationer, intressen, erfarenheter och populärkulturella referenser. Idéer skissades till scener, testades, reviderades och provades på nytt, tills ett manus fanns på plats.

Research genom upplevelse

Studiebesök, möten med berättare, platsundersökning och naturarbete användes som konstnärlig research.

Lekfull dramaturgi

Improvisation och lek låg till grund för manus och scenstruktur.

Delat ansvar

Deltagarna skapade material till scenografin och deras texter och bilder blev en del av utställningen.

Platsbaserat skapande

Skogen och museet användes som kreativa platser.

Tvärkonstnärligt samarbete och samverkan med skolorna

Professionella konstnärer arbetade både tillsammans med och parallellt med barnen. Genom nära kontakt med förskola och grundskola kunde vi ansluta projektet till pågående temaarbeten. På så sätt kunde elevernas bilder, lerfigurer och texter ingå i utställningen.

Dialog med forskare

Projektet följdes av scenkonstforskare Elsa Szatek, som observerade och diskuterade processen med oss. Tillsammans med Elsa kunde vi arrangera en informationslunch för representanter från Arjeplogs kommun, där vi berättade om communityarbetet och dess betydelse för platsen. 

Reflektioner

Processen växte under arbetets gång och engagerade fler kreatörer än planerat, vilket gav projektet stor bredd och konstnärlig rikedom. Lokala musiker spelade i anslutning till föreställningarna och en oväntad öppning till samarbete infann sig med den besökande danska konstnären Karen Thastum. Genom sina ljusprojektioner kunde hon (till musik) projicera förstoringar av elevernas teckningar på Silvermuseets fasad (kvällstid). Inslaget ingick i den pågående Samiska veckan. Att se sitt eget motiv i stort format blev en fin upplevelse för våra deltagare. Det stora åldersspannet (5-60 +) innebar sammanfattningsvis ett givande utbyte över generationsgränserna.

På grund av begränsad repetitionstid kortades föreställningen, men behöll sin konstnärliga kärna. Kombinationen av inomhus- och utomhusspel skapade en stark helhetsupplevelse. Vi skulle gärna arbeta på ett liknande sätt igen men då med mer tid för repetitioner och möjlighet att sätta upp pjäsen fler gånger.

Målgrupp och räckvidd

Att nå äldre barn och unga i mindre orter är en utmaning. Projektet arbetade med personliga kontakter, affischering, information i sociala medier, samverkan med ABF och samarbete med förskola/grundskola. Den personliga inbjudan visade sig ofta vara avgörande för deltagandet.